Jimi Hendrix på Monterey 1968.
Bruce Springsteen & the E-street Band i Ashbury Park 1974.
Led Zeppelin på Knebworth-festivalen 1979.
Och nu;
Pottebo Dynamite Band på Möllan i Mölndal 2008.
Så inleder ansedda rockmagasinet Rolling Stone sin recension av lördagens konsert-comeback för de obestridda rockgiganterna från Kikås.
Och som de kom tillbaka.
En av speliver frustande Ulf "Wöffe" Andersson ledde exakt klockan 23.37 in sitt manskap till en publik som väntat i 22 år.
Bara sekunder senare drev alltid lika tunga gitarristen Tommy Sandström på de inledande harmonierna till Pottebo-klassikern Längtans Lakej och världen blev aldrig sig lik igen.
- Kärlek, det här är bara kärlek, kommenterade en ständigt leende Patrik Karlsson, när den fulltaliga publiken fullkomligt exploderade vid återseendet av de hjältar de saknat i två decennier.
Låtlistan gjorde ingen Pottebo-beundrare besviken. En snortajt Längtans Lakej följdes av en blytung Knivhuggarrock, där basisten Christer "Fu" Höglund och trummisen Mats H Ljungqvist satte ett käklås på tunggunget i rytmsektionen. Anrättningen toppades med en för dagen nyarrangerad Amors Pilar, ett stycke klassisk Pottebomark, där Ulf "Wöffe" Andersson visade att han fortarande sitter inne med en av rockhistoriens mest briljanta sångröster. Pottebo skrattade och log, uppenbart nöjda med att återigen ha satt Pottebo-maskinen i rullning. Och de fortsatte med att mata in stänkare i krysset när Wolly Bolly följdes av Sommaren Kom innan det var dags att sätta hela Möllan i brand med generation Pottebos egen nationalhymn - Det Var Vi.
Inför alltid lika givna extranumret Sweet Home Alabama rådde en närmast glödhet stämning, en kosmisk rockdynamik som nådde kokpunkten under den avslutande Livet Är En Fest.
Pottebo Dynamite Bands återföreningskonsert varade i exakt 63 minuter.
"Och mina vänner, det var en timma och tre minuters rockhistoria som skapades framför våra ögon. Pottebo är tillbaka - med en käftsmäll", avslutar Rolling Stone Magazine sin recension av lördagens Pottebo-konsert.
måndag 6 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
En underbar kväll. Som ett stort släktkalas. Säger som Donna i Mamma Mia. What a night...
Hade inga direkt lysande förväntningar av comebacken...sååå fel jag hade! Det rockade & svängde ju helskönt om er!! Härligt!
//Tin@
SEEDA
Skicka en kommentar