Nikke Sixx Andersson, gitarrist och musikalisk motor i det hårt spelande Kikås-bandet Pottebo Dynamite, ser ljust, mycket ljust på tillvaron.
De maratonlånga repetitionspassen har tajtat upp den rakbladsvassa rockmaskinen från östra Mölndal till nya nivåer.
– Det handlar om 23-timmarspass i replokalen och vi närmar oss snabbt en repertoar på nästan 300 låtar. Det går sagolikt bra, nästan metafysiskt, säger han till pottebo.blogspot.com
Enligt Sixx Andersson handlar det om material som är ”valt med stor omsorg ur hela den omfångsrika låtskatten som Pottebo skänkt världen ända sedan 70-talet”, säger han.
De långa, utmattande sittningarna drivs fram på kaffe och sker helt utan de annars så välbekanta stimulantia som gjort Pottebo både kända och ökända för den breda rockpubliken.
Bandet bokstavligen både sover, äter, andas och tänker den unika och speciella form av rock´n´roll som bara kan födas längs Rygatans stenhårda kvarter – och endast där.
Vart bandet ska ta sin multimediaspäckade rock´n´roll-mega-extravaganza-roadshow härnäst diskuteras flitigt.
Vargen jagar inte utan att äta, heter det i ett gammalt uzbekiskt ordspråk som osökt tränger sig på.
Lika lite repeterar Pottebo utan en ny spelning i sikte.
Tre fakta kvarstår;
Kungarna av gung rockade Möllan och världen i oktober 2008.
Prinsarna från Ryet kom tillbaka 2009, för att skaka Kulturnatta, en spelning som blivit internationellt känd under namnet ”The Kulturnatta Collateral”.
De allra mest återkommande ryktena i dagsläget säger att nästa Pottebo-spelning blir den 5 juni i år.
Platsen är än så länge inte fullt ut bekräftad, men allt pekar på att det blir i Mölndal.
Å andra sidan – var annars?
pottebo.blogspot.com
”everything Pottebo, everyday”
tisdag 16 mars 2010
torsdag 24 december 2009
Aktivitet i Pottebo-lägret, Rock´n´roll och julvila i Östra Mölndal
Trots rigorösa säkerhetsarrangemang, livvakter och fotoförbud, så lyckades paparazzi-fotografer få en bild av idel ädel Pottebo-adel, i samband med en Trailer Trash-spelning i Östra Mölndal.
I bakgrunden på fotografiet syns nämligen
Christer ”Fu” Höglund avslappnat prata med den man som numera är han som spelar trummor i Pottebo.
Enligt nya, hårdare kontraktsbestämmelser ska denne man, tidigare känd som Mats H Ljungqvist, a.k.a. ”Madman”, alternativt ”Ljunkan”, i fortsättningen bara omnämnas som ”han som spelar trummor i Pottebo”.
Bakgrunden till denna regel är okänd, men de juridiska kraven lär enligt uppgift vara både långtgående och framför allt mycket hårda.
Trailer Trash är Pottebogitarristen Nikke Sixx Anderssons senaste projekt, och kopplingarna till ”Prinsarna från Ryyyt” slutar inte där.
Gitarrist i Trailer Trash är Magnus ”Snus” Lindqvist, med ett gediget förflutet från Ulf ”Wöffe” Anderssons alternativa karriär som sångare, kulturteoretiker och låtskrivare i numera avsomnade 80-talsikonerna ”Rififi”.
Ulf ”Wöffe” Andersson, som inte kunde gästa spelningen på grund av åtaganden i samband med Barack Obamas deltagande på klimatkonferensen i Köpenhamn, skickade dock en digital hälsning till sin gamla vapendragare.
Vad den hälsningen innehöll granskas för närvarande av en stab advokater i Pottebos tjänst.
Om de bestämmer sig för att offentliggöra vad Ulf ”Wöffe” Andersson hade att säga, kommer detta att avslöjas vid en presskonferens som meddelas senare. Mer sannolikt är dock att detta budskap aldrig når utanför den absolut inre kretsen runt legendarerna från Ryyyyt.
Men spelningen med Trailer Trash, som agerade uppvärmare för up-and-coming-bandet Bones of Freedoms Östra Mölndal-premiär, avslöjar att det tycks råda frid i Pottebo-land.
Christer ”Fu” Höglund, muntert småpratande med han som spelar trummor i Pottebo, en leende Nikke Sixx Andersson och stabil rock´n´roll in den mörka julnatten kring Östra Mölndal leder snabbt till förhoppningar om ännu en magisk Pottebo-spelning på hemmaplan.
Eller för att citera en källa nära bandet.
- Midvinternattens köld är hård, och stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova på enslig gård, tyst under midnattstimma. Jag tror att Viktor Rydberg skrev den dikten till Pottebo för att de snart ska spela i Mölndal igen. Fast mer när det är sommar, säger den anonyma källan nära bandet.
Pottebo.blogspot.com arbetar just nu på att få fram mer information, både om Viktor Rydbergs kopplingar till Östra Mölndal och om en eventuellt kommande sommarspelning för Rygatans giganter.
måndag 19 oktober 2009
Christer ”Fu” Höglund
– the badass bass backbone of reunited Pottebo
I snart 30 år har Christer ”Fu” Höglunds gedigna basgångar länkat samman rytmsektionen i Pottebo Dynamite Band. Nu talar han ut, om bandet, käklåset och nytändningen med gitarristen Nikke Sixx Andersson.
Livet som en femtedel av Pottebo Dynamite Band har knappast inneburit ett bassist-liv i skymundan, längst bak i rampljuset. Fu Höglund har alltid varit en dynamisk del av bandets spektakulära scennärvaro. Alltid där, alltid i blickfånget och gärna klädd i en T-shirt-hyllning till någon av de andra 70-tals-giganterna.
Dessutom är hans granithårda baslinjer ett av de starkaste varumärkena i det unika och svårfångade Pottebo-soundet.
Pottebo.blogspot.com har, som enda websajt, tagit del av Bass Player Magazines ännu inte publicerade intervju med den skygga världsartisten.
Fu Höglund berättar bland annat om hur det var att vänja sig vid en ny trumslagare, efter alla år tillsammans med Reine ”Animal” Adolfsson. ”Helt okej, en dag på jobbet”, summerar han, men avböjer artigt att kommentera vikarien Jevelbergens trumspelande.
Han utvecklar också de musikteoretiska grunderna för det så kallade ”käklåset”, det speciella tillstånd som bassisten och trummisen i Pottebo är kända för att hamna i. Käklåsets detaljer och innehåll är något som gäckat musikforskarna i decennier.
Inga konstigheter, och ingenting att grubbla över, enligt Höglund.
– Förr hade det mycket med Becks öl att göra. Numera skulle jag säga att det handlar om rutin och känsla. Vi vet när det är dags att koppla på käklåset, det går inte att komma undan, säger han.
Fu Höglund passar också på att ösa lovord över nya Pottebo-gitarristen Nikke Sixx Andersson. Helt klart en nystart, hävdar han.
– En jävla bra pojk, han kommer från Ryyyyyt och är den bästa sologitarristen vi haft, säger Höglund, samtidigt som han slänger ett halvt öga på Åbytravets inledande lopp.
Därefter funderar han en stund och det står klart att intervjun går mot sitt slut.
– Men det viktigaste är trots allt att han är från Ryyyt, summerar bassistlegenden med ett avslutande leende.
Pottebo.blogspot.com
I snart 30 år har Christer ”Fu” Höglunds gedigna basgångar länkat samman rytmsektionen i Pottebo Dynamite Band. Nu talar han ut, om bandet, käklåset och nytändningen med gitarristen Nikke Sixx Andersson.
Livet som en femtedel av Pottebo Dynamite Band har knappast inneburit ett bassist-liv i skymundan, längst bak i rampljuset. Fu Höglund har alltid varit en dynamisk del av bandets spektakulära scennärvaro. Alltid där, alltid i blickfånget och gärna klädd i en T-shirt-hyllning till någon av de andra 70-tals-giganterna.
Dessutom är hans granithårda baslinjer ett av de starkaste varumärkena i det unika och svårfångade Pottebo-soundet.
Pottebo.blogspot.com har, som enda websajt, tagit del av Bass Player Magazines ännu inte publicerade intervju med den skygga världsartisten.
Fu Höglund berättar bland annat om hur det var att vänja sig vid en ny trumslagare, efter alla år tillsammans med Reine ”Animal” Adolfsson. ”Helt okej, en dag på jobbet”, summerar han, men avböjer artigt att kommentera vikarien Jevelbergens trumspelande.
Han utvecklar också de musikteoretiska grunderna för det så kallade ”käklåset”, det speciella tillstånd som bassisten och trummisen i Pottebo är kända för att hamna i. Käklåsets detaljer och innehåll är något som gäckat musikforskarna i decennier.
Inga konstigheter, och ingenting att grubbla över, enligt Höglund.
– Förr hade det mycket med Becks öl att göra. Numera skulle jag säga att det handlar om rutin och känsla. Vi vet när det är dags att koppla på käklåset, det går inte att komma undan, säger han.
Fu Höglund passar också på att ösa lovord över nya Pottebo-gitarristen Nikke Sixx Andersson. Helt klart en nystart, hävdar han.
– En jävla bra pojk, han kommer från Ryyyyyt och är den bästa sologitarristen vi haft, säger Höglund, samtidigt som han slänger ett halvt öga på Åbytravets inledande lopp.
Därefter funderar han en stund och det står klart att intervjun går mot sitt slut.
– Men det viktigaste är trots allt att han är från Ryyyt, summerar bassistlegenden med ett avslutande leende.
Pottebo.blogspot.com
torsdag 8 oktober 2009
Ingen sanning i Nordkorea-rykten
Bilden ovan cirkulerar just nu på det världsomspännande datanätverket internet.
Av allt att döma ser det ut att vara legendariske Pottebosångaren Ulf ”Wöffe” Andersson som smygfotograferats på okänd plats.
Bilden visar också Patrik ”Bubben” Karlsson, tillsammans med en ännu oidentifierad mansperson.
De minst sagt karga omgivningarna, uppenbarligen en övergiven fabrik, ger ny näring åt rykten om att Pottebo samtalar med regimen i Sydkorea.
Det ska i så fall handla om försök att arrangera en konsert på den 38:e breddgraden, den demilitariserade zon som skiljer de bägge länderna åt sedan vapenstilleståndet 1953.
– Dessa rykten bygger på att det blivit känt att den käre ledaren, Kim Jung Il, äger flera gamla Pottebo-kassetter och är mycket förtjust i bandets musik, säger Huva Ligyen Vyllken Loegn, expert på Sydostasiatiska frågor vid universitetet i Helböhmen i Tyskland.
Den Sydkoreanska förhoppningen är att Pottebo Dynamite Band skulle kunna vara den nyckel som behövs för att öppna upp återföreningssamtalen, och skrota det Nordkoreanska kärnvapenprogrammet.
”Med Pottebo behöver jag inga missiler, de är som laketer” är till exempel ett av många citat från Kim Jung Il som nu översvämmar internet.
Från ”The Toxic Twins of Rygatan”, Patrik ”Bubben” Karlsson och Ulf ”Wöffe” Andersson, hörs ingenting.
Pottebo.blogspot.com har en längre tid försökt att få en kommentar via de båda superstjärnornas managementbolag på Caymanöarna.
Dock utan att lyckas. Detta eftersom Caymanöarna numera ägs av Pottebo, och bandet har beslutat att bryta alla möjligheter till elektronisk kommunikation med ögruppen.
”Ett sätt för killarna att koppla av totalt”, hälsar en källa nära bandet.
Pottebo Dynamite Band har också officiellt deklarerat Caymanöarna som en självständig och autonom del av östra Mölndal.
onsdag 23 september 2009
Pottebo rockade i Östra Mölndal
Fredagen den 11 september, strax efter klockan 22.30, i ett Östra Mölndal som vibrerat av Pottebo-feber sedan tidig eftermiddag, sänktes ljuset över Plåtslagarscenen.
Till tonerna av Richard Strauss "Also Spracht Zarathustra" steg en spänd förväntan i publikhavet, när säkerhetsvakter banade väg för den legendariska kvintetten, från ett VIP-bord på Café Kråkan och upp till konsertarenan.
Exakt klockan 22.37 exploderade Plåtslagarscenen i ljus, när en muntert riffande Nikke "Sixx" Andersson matade ut de tvärsäkra öppningsackorden till "Det var vi".
Mer behövdes inte.
Östra Mölndal-publiken svarade med en kaskad av Pottebo-kärlek, som redan från början slog fast att 11 september-konserten skulle bli en natt att minnas.
Och det blev den.
En ständigt leende Ulf "Wöffe" Andersson höll flera redan klassiska mellansnack, som alltid flankerad av vapendragaren Patrik "Bubben" Karlsson – "The Toxic Twins" från Rygatan.
"Det var vi" följdes av nykomponerade "Först över bron", en skamlös hyllning till det hårda livet i skuggan av Mölndals Bro, följd av en ilsket snortajt "Längtans Lakej".
Och den tidigare Big Bad Beat-gitarristen Nikke "Sixx" Andersson, som gjorde sin första spelning med bandet, visade med tydlig skärpa att han hör hemma i Pottebo-lägret.
Den unge mannen tycktes stortrivas i det åldrade sällskapet, och hans gitarr excellerade i en ständigt ekvilibristisk ljudmatta av stilsäkra gitarrsolon genom hela konserten.
Sixx gitarrspel imponerade, inte minst när han fick tillfälle att sträcka ut, som under "Charlie Parker", en låt från Ulf "Wöffe" Anderssons framgångsrika solokarriär i mitten av 80-talet.
Men underbart är kort. Redan efter 29 minuter var det över - enligt obekräftade uppgifter på grund av Kulturnattas kontraktsregulationer gällande de transatlantiska rättigheterna till Pottebos framträdande.
Men när den nöjda publiken gick hem genom natten talades det redan om fler spelningar för Pottebo Dynamite Band, som efter 30 år tycks ha fått ny aptit på turnélivet.
Pottebo.blogspot.com jobbar just nu hårt på att kunna bekräfta ytterligare ett konsertdatum, och hoppas återkomma med mer detaljerad information inom kort.
Till tonerna av Richard Strauss "Also Spracht Zarathustra" steg en spänd förväntan i publikhavet, när säkerhetsvakter banade väg för den legendariska kvintetten, från ett VIP-bord på Café Kråkan och upp till konsertarenan.
Exakt klockan 22.37 exploderade Plåtslagarscenen i ljus, när en muntert riffande Nikke "Sixx" Andersson matade ut de tvärsäkra öppningsackorden till "Det var vi".
Mer behövdes inte.
Östra Mölndal-publiken svarade med en kaskad av Pottebo-kärlek, som redan från början slog fast att 11 september-konserten skulle bli en natt att minnas.
Och det blev den.
En ständigt leende Ulf "Wöffe" Andersson höll flera redan klassiska mellansnack, som alltid flankerad av vapendragaren Patrik "Bubben" Karlsson – "The Toxic Twins" från Rygatan.
"Det var vi" följdes av nykomponerade "Först över bron", en skamlös hyllning till det hårda livet i skuggan av Mölndals Bro, följd av en ilsket snortajt "Längtans Lakej".
Och den tidigare Big Bad Beat-gitarristen Nikke "Sixx" Andersson, som gjorde sin första spelning med bandet, visade med tydlig skärpa att han hör hemma i Pottebo-lägret.
Den unge mannen tycktes stortrivas i det åldrade sällskapet, och hans gitarr excellerade i en ständigt ekvilibristisk ljudmatta av stilsäkra gitarrsolon genom hela konserten.
Sixx gitarrspel imponerade, inte minst när han fick tillfälle att sträcka ut, som under "Charlie Parker", en låt från Ulf "Wöffe" Anderssons framgångsrika solokarriär i mitten av 80-talet.
Men underbart är kort. Redan efter 29 minuter var det över - enligt obekräftade uppgifter på grund av Kulturnattas kontraktsregulationer gällande de transatlantiska rättigheterna till Pottebos framträdande.
Men när den nöjda publiken gick hem genom natten talades det redan om fler spelningar för Pottebo Dynamite Band, som efter 30 år tycks ha fått ny aptit på turnélivet.
Pottebo.blogspot.com jobbar just nu hårt på att kunna bekräfta ytterligare ett konsertdatum, och hoppas återkomma med mer detaljerad information inom kort.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)